Myspace will tear us apart

Jag tycker inte om Myspace nu och jag har inte gjort det tidigare heller. Jag tror att det var skivbolaget Service som för någon vecka sedan i ett välformulerat inlägg skrev ned precis vad jag kände och lite till.

Jag kan förstå vad banden och artisterna ser i myspace, ett community för band med direkt kontakt till flera av deras fans. Men jag spelar inte i något band och kommer aldrig att göra det och för mig är myspace bara hemskt. Jag gick igenom mina favoritbands hemsidor. The Essex Green gav upp sin vanliga sida och flyttade in på myspace istället. Hejdå länk till The Late Great Cassiopia. Hejdå möjlighet att få se skivomslagen snyggt bredvid varandra. Visst har de gjort sin myspacesida fin men det hjälper inte. Det finns för mycket jag verkligen hatar med myspace:

1. Jag går in på hemsidan som tillhör ett av mina favoritband. De har slutat uppdatera flera sektioner och hänvisar till deras myspace istället. Jag följer länken och möts av en låt som automatiskt spelas upp med hemskt burkljud. All känsla i låten som spelas i min mediaspelare samtidigt sabbas när det kommer in ett annat ljud som stör. Jag vill inte ha politisk propaganda i min brevlåda. Jag vill inte heller att ett program (eller vad det nu kallas) slumpmässigt ska välja ut en låt som tvingas på mig. Jag vill välja att lyssna själv, när jag känner för det.
2. Utrymmet tillåter att endast fyra låtar läggs upp på sidan. Ofta är mp3-länkarna som fanns på bandens hemsidor kapade så nu finns det ingen möjlighet att få höra låtarna så som de ska låta. Första gången jag hörde Katie Goes to Tokyos Unbelievable var på myspace och det kändes som att den hade potential men den lät verkligen som skit bredvid Until She Breaks. Sedan fick jag höra den på hennes hemsida och då blev jag kär. Efter det väntar jag med att lyssna på nya låtar på myspace, jag vill höra dem så som de ska låta. Det kan tyckas vara dubbelmoral att klaga på den automatiska uppspelningen och sedan hylla samma sak på Katies hemsida men i det senare fallet är kvaliteten lika bra som på skiva och då är det bara att tacka och bocka. Dessutom tillåter Katies sida mig att navigera fritt utan att musiken stängs av eller sätts på helt plötsligt. Föredömligt.
   
3. Myspace är fult. The Essex Green har verkligen ansträngt sig för att få sin sida fin och de har lyckats. Men de flesta band håller sig till en standardmall. Låt oss jämföra bandsida och myspacesida för ett av mina absoluta favoritband, The Arrogants. Bandets hemsida är kärlek. De låter oss ladda ned deras två första EP, de lägger upp texter till låtarna och lägger upp flera exklusiva inspelningar och covers från deras vänner. Myspacesidan verkar mer finnas där som ett nödvändigt ont. Visserligen mjuknar jag betydligt när jag får höra Nobody's Cool take five men det fungerar inte så för alla band.
   
4. Allt ser likadant ut. Det är förstås meningen men det gör också att allt känns estetiskt likriktat. The Snow Fairies hemsida som känns väldigt speciell förvandlas trots ett bra försök till något som försvinner i mängden på myspace. Det gör stor skillnad att mötas av en stor bild på omslaget till Get Married. The Snow Fairies gör en sak för att skilja sig bland allt annat som ser likadant ut på myspace och då glider vi in på nästa punkt.
   
5. Influences och sounds like får det hela att kännas som ett frågeformulär. The Snow Fairies ger de klart bästa svaren. Dessutom stör alla home, browser, search, invite, film, mail, blog etc.

Nu undrar ni kanske varför jag överhuvudtaget bryr mig om myspace då jag hatar stället så mycket. Det är väl bara att låta bli att gå in? Tyvärr är det inte så. Alldeles för många band har slutat bry sig om sina hemsidor och hänvsiar oss till myspace istället. Jag förstår om ett band inte orkar uppdatera sina hemsidor, men när de lägger tiden på myspace istället blir jag bedrövad. Titta in på Belle and Sebastians, Lucky Souls, Language of Flowers, Lookers eller Stars hemsida och inse att myspace aldrig kan ersätta en bra bandsida.