Firefox Ak och Hello Saferide - Lund 11 mars

Lämnar fram min biljett och någon som jobbar på Mejeriet sätter ett pappersband runt min högra handled. Inser att det är fri ålder men man kan inte få allt man önskar sig.
Andrea Kellerman ser så cool ut med sin elgitarr när hon öppnar med City to City. Firefox har utstrålningen, låtarna och rösten för att få vilken publik som helst på fall. Men hon lyckas inte den här gången. Ikväll är det fel på både bandet och publiken och själv väntar jag kanske för mycket på spelningen efter.

Introducing...Hello Saferide:

Have you ever had the feeling no one really knows what you're all about
And when you try to show them
They all have things to do tonight
Tonight
(I Thought That You Said Summer Is Going To Take the Pain Away)

Annika Norlins debutalbum var tvåa på min årsbästalista från 2005, men inga siffror i världen kan beskriva vad Hello Saferide betydde för mig i höstas. I en period i mitt liv då jag kände att allt gick fel kom HS från ingenstans och skrev sorgsna låtar som jag tog till mitt hjärta. I Thought That You Said Summer Is Going to Take the Pain Away var en tröst när ingen annan fanns där. Jag fick en skiva med smärtsamt ärliga texter som jag faktiskt kunde tro på. HS skakade om mig redan på första lyssningen. Senast HS var i lund och spelade på Mejeriets lilla scen fanns det en viss nervositet och osäkerhet. En oförutsägbarhet som fick mig att rysa till när jag hörde de första ackorden i Long Lost Penpal.

Sedan dess har mycket förändrats. Jag spelar fortfarande If I Don’t Write This Song, Someone I Love Will Die när jag vill bli glad men har för länge sen lämnat den första förälskelsefasen bakom mig. HS har blivit stor på riktigt. Det är fullt av folk på mejeriet och från det att hon går på scenen visar HS ingen som helst osäkerhet. En bit in i spelningen berättar hon att det är en speciell kväll eftersom en vän till henne är här. Firefox kommer in på scenen och det är omöjligt att inte bli rörd när Annika och Andrea framför Long Lost Penpal tillsammans. Om jag minns rätt så fick vi inga extranummer senast HS var i lund. Ikväll är det en självklarhet. När HS efter andra inklappningen avslutar kvällen med I Don’t Sleep Well så blir jag så glad att jag ger henne en ros som jag tar från blombuketten som står på scenkanten. Hon tar emot den och jag går vidare ut i natten lycklig.

(Ursprungligen postad på min lastfm den 12 mars 2006. Nu tror jag att jag samlat ihop alla gamla texter som jag vill ha med mig hit.)